Hösten 2011 kom man knappt fram till storstugan. Det första jag gjorde var att röja "stig" fram till dörren. Sista hyresgästen hadde lämnat allt bohag och någon hadde stulit vedspisen, husets hjärta. Det hadde läckt in genom taket så hela köksgolvet var borta och bohaget var en ruttnande sörja. Öste allt i skottkärra och använde det till att fylla ut syrenbersån, givetvis stod jag och sorterade ut all plast.
En lokal fotograf tog denna bild, känns bara som titeln " gården som gud glömde" saknas, soon at a cinema near by you.
Bild ur någorlunda likadan vinkel tycker nog denna är trevligare :)
Midsommar 2013 börjar det kännas som att jag kommit någonstans. Många trevliga människor som kommer förbi och pratar en stund. Den fråga jag oftast får är hur mycket betalt jag får för det jag gör. Svaret är i pengar ingenting men i välmående och glädje hur mycket som helst. Nästa fråga är vad det ska bli och det vet jag inte riktigt. Kanske en påminnelse hur vi levde förr och en bit av det gamla Karlskoga som socialdemokratiska politrukker inte lyckats utplåna. Som i så många andra svenska städer rev man vårt gamla centrum, ekmansbacken för att göra plats för parkeringshus och betong. Det känns som såssarna ville börja om från år 0 som någon slags asiatisk diktatur i början av -70 talet, allt gammalt skulle bort. Jo dom har försökt riva det här också meningen var att LIDL skulle ligga här.
Grusgången har återuppstått efter 20 år. Kanske Kalle Thyras och Gök- Lovisa gick uppför den en gång i tiden. Många outsiders som bott häromkring de senaste 100 åren. Prostituerade, lönnbrännare, romer, skärslipare, alkisar tom en MC- klubb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar